Nedräkningen kan börja!

Äntligen, i tisdag damp det efterlängtade brevet ner i brevlådan. Kallelsen till det plnaerade kejsarsnittet. Datum: 2 jan kl. 07.00. Det kändes som lilla julafton, som en lättnad att äntligen få ett mål som jag kan räkna ner emot. Idag är det 5 veckor och 1 dag kvar. Att ha varit gravid denna gång har varit som en enda lång kamp sen juni ungefär då illamående satte igång ordentligt. När det sen gick över i typ v. 22-23 någongting ja då var man höggravid - på en gång och de krämpor som följer med där...
Nu tror ni säkert att jag inte alls är glad och lycklig över att ha två barn i magen. Men det är jag men det är påfrestande att inte kunna vara sig själv, att knappt inte kunna röra sig, svettas ständigt, sova dåligt, ständigt nästäppa, illamående etc etc.
Men nu när det är 5 veckor kvar till målet börjar jag ändå se ljuset i tunneln. Visst, det kommer bli mkt jobb när tvillingarna anländer men då har jag iallafall fått tillbaka min kropp och rörlighet och det känns som att jag kommer klara av vad som helst bara jag får det tillbaka!!

För en vecka sedan var vi på tillväxt UL och då vägde lilla tjejen 1 689 g och killen 2 249g. Då var jag i v. 31+5. De kommer hinna växa på sig innan det är dags. Jag tippar på att de kommer väga runt 3 kg var.

Tjing!

Nu tänkte jag börja skriva...

Hur börjar man blogga? Jag tänkte att jag skulle blogga om förmodligen den mest omtumlande perioden mitt liv, en tid som jag snart går till mötes. Den 3 juni i år fick min och jag reda på att vi väntade tvillingar. Jag trodde det först var ett skämt när läkare som gjorde ultraljudet sa: "och här är en till!" Både min man och jag började svettas enorma mängder och när vi gick ut därifrån visste vi inte riktigt vad vi skulle säga till varandra. Istället ringde vi upp en varsin närstående, jag en vän och han sin bror. Sen satt vi länge utanför väntrummet och bara andades...vet inte om vi än idag när vi är gravida i v. 32 om vi har fattat att vi ska få två stycken bebisar! Min kropp har i och för sig nog fattat det... Att vara höggravid med tvillingar är ingen lek. Jag har har varit gravid men en bebis och vara det var tungt emot slutet. Men denna gång gick man från första fasen av rysligt illamående och trötthet direkt in i slutfasen - höggravid och otymplig. Denna gång fanns det inte härlig period i mitten av graviditeten när man oftast mår som en prinsessa och känner sig vacker för att man har en fin liten kula på magen.

Den här gången har jag känt mig jättestor från v. 20 redan och slutade helt att använda mammabyxor i v. 23 pga att jag inte längre fick plats i dem. De byxorna som jag hade när jag väntade mitt första barn fram till i vecka 33, 34 någonting. Otroligt vad fort en mage kan växa! Jag kan inte föreställa mig hur jag kommer att se ut om ett par veckor...

Hur som, nu har jag iallafall börjat skriva på min blogg, så detta blev någon form av en inledande text till den. Jag återkommer!