Host, host, host!

Kan man föda barn genom att hosta ut dem?!? Mest troligt, inte. Annars hade jag fött mina tvillingar idag. Låg vaken från 03.00 pga hosta, kunde inte komma till ro. Försökte med allt. Den sedvanliga nässprayen som används flitigt varje natt, gick upp och tog en tablett som hjälper mig att sova (den fungerade INTE), tog hostmedicin, drack te, surfade på internet, åt lite youghurt. Allt detta gjorde jag givetvis i omgångar... dessutom klämde jag in en sisådär 15 toalettbesök under hela natten. Så fort tvillingarna rör sig därinnen så blir jag kissnödig även om jag precis har kissat...

Har besökt jourmottagningen idag och fick en hostmedicin på recept. Har redan tagit två "supar" av medicinen vars smak förde mig tillbaks till barndomen. En smak som jag definitivt kände igen, på gott och ont :)

Nu är maken och dottra hos svärföräldrarna för en pingiskväll. Jag ska hosta ikapp med tevetittande och julmust.

Må så gott!

Baksmälla trots en "vit" jul

Ja, inte blir det någon alkohol när man är höggravid MEN vad trött och deckad jag har varit idag. Jisses, det är som om jag inte kunna komma ur sängen. Jag gjorde mig en stor kopp kaffe när jag väl kämpade mig upp men kort därefter bäddade jag ner mig i soffan igen. Pontus mixtrade med datorn och dottra tittade på film och jag nickade visst till. Sen åkte maken och dottern på utflykt och jag somnade igen... när jag vaknade tog det ca 1 tim innan jag ens kunde ta mig upp ur sängen. Sen tvingade jag mig in i duschen och kämpade mig i ett par rena kläder. Har nu suttit och surfat en del på internet och känner att jag måste gå och lägga mig igen. Vad är detta??? Helt slut är jag och så inne i bängen så j-kla trött på vanka omkring med den här enorma kroppshyddan. Känner ingen glädje längre. Vill bara att varenda timme ska gå så att det blir 2 jan. Känner mig apatisk och asocial. Är lååångt ifrån mig själv just nu. Bara att ta sig igenom julfirandet på julafton var näst intill en pina.
Sen när jag läser om hur nyblivna tvillingmammor har det så blir man jag näst intill avskräckt...Hua, det verkar såå jobbigt och kämpigt. Hjälp, känns som man väljer mellan pest eller kolera. Det är pest att gå omkring med denna tvillingmage men det verkar ju som sagt lite kolera att ta hand om två nyfödda...

Stora bebisar...

Jag verkar vara gjord för att göra stora barn... Min dotter vägde drygt 4,7 kg när hon födder, 2 veckor över tiden. Nu väntar jag tvillingar och oroar mig för att barnen ska bli "för" stora. I torsdags var jag på tillväxt UL i vecka 35+5. Pojken uppskattas till att väga 3 100 g (redan!!) och tjejen till att väga ca 2 300 g. Dock var hon väldigt svårmätt så hon kan lika gärna väga mera. Idag är det 12 dagar kvar tills de kommer ut och de beräknas lägga på sig ca 500 g ytterligare. Det blir stora tvillingar. Många av mina vänner får ju ett barn som väger typ 2900-3500g och nu har jag två i magen. Jag fattar inte hur de får plats!?!?!
De senaste dagarna har trycket nedåt ökat markant. Nu har jag svårt att bara röra mig i lägenheten... Skönt att det inte är så långt kvar.

Längtar efter...

Idag är det 2 veckor och 3 dagar kvar tills jag är trebarnsmor. Herrejisses. Men det märkliga i det hela är inte att jag i första hand längtar efter barnen...känns det som iallafall. Jag längtar till en mängd saker och barnen kommer liksom lite längre ner på prioteringslistan.

Här kommer min "längta-lista":
Jag längtar efter att få ha på mig ett par jeans (har inte kunnat ha byxor, inte ens gravidbyxor sen i början av september)
Jag längtar efter att sluta känna kvälvningar när jag ska äta mat
Jag längtar efter att känna hunger
Jag längtar efter att få ligga på rygg och sova
Jag längtar efter att snabbt kunna resa på mig och t ex svara i telefon
Jag längtar efter att kunna leka med min dotter, typ sitta på golvet och bygga tågbanan
Jag längtar efter att kunna gå till lekparken med min dotter
Jag längtar efter att sluta svettas och få svallningar
Jag längtar efter att få sluta med stödstrumpor
Jag längtar efter att få klä på mig ngt poppigt, roligt, snyggt eller rentav sexigt :)
Jag längtar efter att slippa använda gravidtrosor
Jag längtar efter att kunna klä på och av mig utan smärtor
Jag längtar efter att promenera
Jag längtar efter att gå på ett härligt svettigt gympass
Jag längtar efter att orka bjuda hem kompisar på middag
Jag längtar efter att orka stå och laga god mat vid spisen, typ grytor och sånt
Jag längtar efter att kunna röra mig i sängen utan kraftiga smärtor
Jag längtar efter att slippa halsbrännan
Jag längtar efter att få sova i pyjamas och ha täcke på mig utan att få värmeslag
Jag längtar efter att få sova på en kudde och inte 3-4 för att överhuvudtaget kunna somna
Jag längtar efter att kunna andas genom näsan utan att behöva spruta mängder med olika sorters nässpray i näsan
Jag längtar efter att vara sugen på Thaimat och kyckling

...jag det är inte lite jag längtar efter... jag kan säkert komma på fler saker om jag får tänka lite till. Och så längtar jag förstås efter barnen som ska komma ut även om jag bävar lite för den första tiden innan man får struktur på vardagen. Men det känns som om jag bara blir "normal" igen så kommer jag klara vad som helst !!!!

Det var alles.

Oj, hoppsan, redan en bit in i december

Hej igen,

Ja, tänk vad tiden går trots att man inte gör så mycket. Idag är det 8 dec och om 3 veckor och 4 dgr är jag trebarnsmamma!! Herrejisses!! Börjar så smått bli riktigt nervös! Just nu är jag mest fokuserad att bli av med denna gigantiska mage och få tillbaks mitt liv...som förstås aldrig kommer att bli som förr :) Det kommer bara att bli väldigt väldigt annorlunda.

I fredags var jag hos BM och då mätte magen 38,5 cm (SF-mått). Jag var då i vecka 33+6. När jag väntade min dotter hade jag SF-mått 38 cm i vecka 39... Skönt att jag inte behöver gå tiden ut denna gång för då skulle jag nog explodera...

Igår kväll upptäckte vi att vår lilltjej fått vattkoppor. Smittad av sina kusiner. Vi trodde vi klarat att undvika det men inte då. Tre veckor tog det innan prickarna kom. Som tur är verkar hon fått en light version. Hon har ingen feber och inte så jättemånga prickar. Men hon vill gärna att jag kliar henna på ryggen, stackarn.
Idag har jag inte gjort många krafttag... sovit två timmar mitt på dagen, duschat, surfat och övat mig i programmet Dreamweaver. Och nu ska vi ha visning på lägenheten om en timme. Måste fixa till innan...

Nedräkningen kan börja!

Äntligen, i tisdag damp det efterlängtade brevet ner i brevlådan. Kallelsen till det plnaerade kejsarsnittet. Datum: 2 jan kl. 07.00. Det kändes som lilla julafton, som en lättnad att äntligen få ett mål som jag kan räkna ner emot. Idag är det 5 veckor och 1 dag kvar. Att ha varit gravid denna gång har varit som en enda lång kamp sen juni ungefär då illamående satte igång ordentligt. När det sen gick över i typ v. 22-23 någongting ja då var man höggravid - på en gång och de krämpor som följer med där...
Nu tror ni säkert att jag inte alls är glad och lycklig över att ha två barn i magen. Men det är jag men det är påfrestande att inte kunna vara sig själv, att knappt inte kunna röra sig, svettas ständigt, sova dåligt, ständigt nästäppa, illamående etc etc.
Men nu när det är 5 veckor kvar till målet börjar jag ändå se ljuset i tunneln. Visst, det kommer bli mkt jobb när tvillingarna anländer men då har jag iallafall fått tillbaka min kropp och rörlighet och det känns som att jag kommer klara av vad som helst bara jag får det tillbaka!!

För en vecka sedan var vi på tillväxt UL och då vägde lilla tjejen 1 689 g och killen 2 249g. Då var jag i v. 31+5. De kommer hinna växa på sig innan det är dags. Jag tippar på att de kommer väga runt 3 kg var.

Tjing!

Nu tänkte jag börja skriva...

Hur börjar man blogga? Jag tänkte att jag skulle blogga om förmodligen den mest omtumlande perioden mitt liv, en tid som jag snart går till mötes. Den 3 juni i år fick min och jag reda på att vi väntade tvillingar. Jag trodde det först var ett skämt när läkare som gjorde ultraljudet sa: "och här är en till!" Både min man och jag började svettas enorma mängder och när vi gick ut därifrån visste vi inte riktigt vad vi skulle säga till varandra. Istället ringde vi upp en varsin närstående, jag en vän och han sin bror. Sen satt vi länge utanför väntrummet och bara andades...vet inte om vi än idag när vi är gravida i v. 32 om vi har fattat att vi ska få två stycken bebisar! Min kropp har i och för sig nog fattat det... Att vara höggravid med tvillingar är ingen lek. Jag har har varit gravid men en bebis och vara det var tungt emot slutet. Men denna gång gick man från första fasen av rysligt illamående och trötthet direkt in i slutfasen - höggravid och otymplig. Denna gång fanns det inte härlig period i mitten av graviditeten när man oftast mår som en prinsessa och känner sig vacker för att man har en fin liten kula på magen.

Den här gången har jag känt mig jättestor från v. 20 redan och slutade helt att använda mammabyxor i v. 23 pga att jag inte längre fick plats i dem. De byxorna som jag hade när jag väntade mitt första barn fram till i vecka 33, 34 någonting. Otroligt vad fort en mage kan växa! Jag kan inte föreställa mig hur jag kommer att se ut om ett par veckor...

Hur som, nu har jag iallafall börjat skriva på min blogg, så detta blev någon form av en inledande text till den. Jag återkommer!