Mor och son

Imorse tog min man med sig Signe, ena hälften av vårt tvillingpar. Det betydde att det var endast Ebbe och jag när Saga var på dagis. Jag fick tid att njuta av mammalivet som det ju är att bara ha ett barn. Vi gick till Winterviken där jag slog mig ner i en solstol och läste en medhavd tidning. Och solen gassade på mig medans jag njöt och surplade på en god latte. Efter en stund vaknade lillkillen och vi gosade lite i solen innan han fick sitta i bärselen hela vägen hem. Det gillade han, det märktes.

Kl 15 hämtade jag Saga och vi åkte direkt till Skansen där vi mötte upp min väninna med familj plus ett syskonbarn. Vi var totalt tre vuxna och sex barn. Det gick jättebra och var jättemysigt. Jag kände mig alldeles lugn. Det går inte att beskriva vilken skillnad det är att bara ha hand om en bebis. Du har bara en att fokusera på, en att trösta, att mata och att bära. Jag vet att Signe har det bra med sin pappa och det har ju så klart känts väldigt tomt utan henne samtidigt som jag har njutit i fulla drag av denna dag. Märklig känsla. Älskar jag henne mindre då? Det är klart att tankarna snurrar runt i huvudet. Signe är väldigt kinkig och har mer eller mindre varit det sedan hon föddes. Det mesta kretsar kring matningen. Att det är så himla svårt att få i henne mat. Hon suger tre fyra tag i flaskan och sen vänder hon bort huvudet. Vi har därför, på BVC inrådan, tjuvstartat med att ge henne gröt och lite andra smakportioner. Hon gillar det, verkligen. Men man vill ju få i henne vätska också. På natten dricker hon oftast bra och ev på morgonen men ju senare på dagen desto svårare. Vid 19-tiden börjar hon gnälla ihärdigt vilket kan sluta i ett ordentligt utbrott. Det enda som hjälper då är löpning med vagnen tills hon somnar. Efter att hon ha sovit i ngn timme går det att få i henne mat. Så håller vi på, min man och jag. Oftast blir det ju jag som håller på - hela dagarna. Att trixa och fixa kring hennes matning. Jag tycker att det är urjobbigt för du vet aldrig om eller när du får i henne mat nästa gång. När tålamodet är slut vill jag bara skrika: Ät då för f-n!! Och när det är som jobbigast känns det som om man vill sälja henne på en loppis...Nä, usch så får man inte säga även om det känns så emellanåt. För så hänger det ju ihop med små bebisar, lite mat = oftast en kinkig bebis. Vi känner ju igen hennes utbrott eftersom hennes storasyster även hade dem väldigt ofta. Men henne var det ju lättare att få i mat även om det även med henne kunde vara svårt. Ja, ja, det är bara att hoppas att de går över. För det gör det ju... det är ju efter den devisen man lever efter: att det går över...det är bara en period, en fas etc... Känner ni igen det?

Minnet har fallit i glömska

Jag förstår inte vad det är som händer med mig. I måndags morse när jag promenerade efter att ha lämnat storasyster på dagis funderade jag över om jag inte stämt träff med en kompis från mammagruppen. Jag smsade henne och frågade varpå hon ringer upp mig strax efter. "Det var ju idag vi skulle ses". Attans, hur kunde jag glömma det? Jag som kommer ihåg allt och lite till. Hjälp! Som tur var så blev hon lite lättad för hon hade en massa saker att uträtta. Tur för mig. Tack Nanna. Inte nog med det. Dagen efter på morgonen ringer min mobil. Det är min syster. I samma sekund som jag svarar så dyker det upp i mitt huvud: "Vi skulle ses idag va?" utbrister jag. Ja, så var det. Herre jisses. Jag var ju på väg till en träff med två av mina bardomsvänner...som min syster också känner. Så jag frågade hon ville följa med. Det ville hon. Tur igen. Tack Cilla. Vad händer med mig? Jag glömmer ju till och med att skriva här i bloggen. Var tar tiden ivägen????

Min iPhone och jag

Jag fick en iPhone i julklapp av min man. Den har legat nedpackad i en flyttkartong fram tills igår. Jag tillhör nog inte gruppen early adapters som det så fint heter när man hakar på trender före alla andra... snarare befinner jag mig nog i gruppen very late adapters. Finns det förresten en grupp som heter så?

Min man försökte iallafall hjälpa mig att få igång apparaten där efter jul men som tvillingarna och all tid och tålamod försvann. Det var bara att packa ned den fina teknikprylen.

Men som en glad påskpresent så kom min kära barndomsvän med familj på besök igår och hennes tonårsdotter kan ju det här med iPhone och iPod och allt vad det heter. Hon hjälpte mig att få igång min lilla iPhone, ställa in datum och tid och till och med ladda ner mina senaste låtfavoriter. Tack Sandra!!! Tänk att det ska krävas en tonåring för att jag ska komma igång med min nya fina telefon. Och tack älskling för den fina julklappen. Nu ska jag bli vän med min iPhone och jag tror vi kommer bli bästa vänner. :)

Glada uppskattade påsk!

Tack påsken för att du finns! Så man äntligen i den härliga vårsolen hinner umgås med hela familjen och även hinner umgås med vänner. De två senaste påskrarna har vi rest bort och firat med en av mina bästa väninnors familj. Detta år har vi firat hemma bland påskris, godis, sol och god mat.

Min man och jag gillar att vara rationella och vi vill gärna träffa vänner när vi är lediga. I fredags åkte vi ut till svärföräldrarna. Det blev premiärturen för the twins ut i skärgården. De skötte sig imponerade bra :) På påskafton var vi bara vi, familjen. Vi började dagen med en härlig hotellfrukost på Globen Hotel för att därefter åka till en 4H-gård för att hälsa på grisar, kaniner, hästar och getter och lapa lite sol förstårs. Sen bar det av till Skulpturens Hus för lite lunch. Väl där upptäckte vi att min plånbok och min mans mobil samt väst saknades. Hualigen! Min man sprang tillbaks och fann min plånbok bland kaninerna och hans väst med mobil i fickan hängde vid en klätterställning där vi hade stannat upp och lekt på vägen.

Historiskt sett är jag en person som alltid har haft stenkoll på var jag har saker hur jag vill ha saker sorterade etc. Men efter första barnet tappade jag delar av mitt koll- och ordningssinne. Vad som hänt efter tvillingarnas ankomst vågar jag knappt berätta. Det snurrar mest och jag gör det mest förvirrade saker emellanåt - eller glömt helt bort saker. Det är något jag måste vänja mig vid, men även mina nära och kära tror jag. Jag hoppas att de tycker om mig ändå.

Jo, det här med rationalitet. Igår bokade vi in både en lunch med min pappa, bror och halvsyster med kompis. De kom kl 12 och åkte hem efter kaffet strax före 15. Kl 15 kom min kära barndomsvän med familj (man och tre barn) på påsk-knytis-middag. Det var full fart hela dagen. Sista timmen trodde jag att nästan att mitt huvud skulle gå mitt i tur. Ungar skrek i vartenda hörn samtidigt som efterrätten skulle tillagas och dukas fram. Min man och jag turades om med de små men när båda skriker räcker vi liksom inte till och det knyts i magen på mig. Då ville jag säga upp mig. Men jag vet inte om det då var från värdinnerollen eller som förälder... kankse både och. Sen kom en natt med en orolig storasyster. Behöver jag säga mer.

Min man är underbar. Idag, annandag påsk, tog han alla barnen på en förmiddagsutflykt så jag kunde vila. Innan han stack iväg bokade han in ett bodypump-pass till sin fru. På gymet här alldeles bredvid. Tack Pontus.

Saga och jag

Idag har jag haft en sådan mysig dag. Min lilla Saga och jag. En av mina bästa vänner som bor i Helsingborg är på besök i Stockholm över helgen. Hon och en väninna. De bor på hotell Clarion Sign inne i stan så imorse åkte Saga och jag för att äta en sen frukost med henne och hennes kompis. Det var bara såå mysigt. Efter det gick vi allihopa på stan en stund (saga somnade 10 min efter att vi lämnat hotellfrukosten). Jag köpte lite ytterkläder till henne, skor och överdragsbyxor (och skor till mig...) och lite påskpresenter. Vi åt lunch på McDonald's och där träffade jag en gammal arbetskollega som jag inte sett på en sisådär sex år. Sex år!!!. Helt otroligt. Vi satt iallafall och åt lunch ihop. Det var så mysigt att träffa honom. När klockan närmade sig 16 åkte vi hem till resten av familjen. Idag har det varit ett fantastiskt väder och vårvärme. Runt knuten hemma ligger en restaurang med sjöläge i söderläge. Vi promenerade ner dit och tog en varsin öl. Jag drack lättöl för jag törs inte dricka alkohol - än. Saga hade med sig sitt nyinköpta pussel och vi satt och pusslade. Det var bara såå mysigt. Väl hemma gjorde vi en snabb men god middag och alla barn var nöjda hela kvällen :)

Igår lämnade jag alla tre barnen i sticket till min man. Då var jag ute och tog en after work öl (eller det blev tre alkholfria Carlsberg) med min vän från Skåne och en gammal arbetskollega. Det var annorlunda men ändå skönt att komma hemifrån och bara vara Anki i fina kläder och uppsminkad :)