Avklarat

Ja, nu är det avklarat, dopet för våra tvillingar, Signe och Ebbe. Det var väldigt lyckat. Jag är lättad. Drygt 70 härliga gäster varav ca 25 barn. Jättefina presenter. Goa godsaker och en helt fantastisk underbar Pippi Långstrumps tårta!!! Vacker solosång i kyrkan samt härligt trumpet spel av Andreas! En ceremoni i njutningens tecken ;) Det var dock väldigt, väldigt varmt i kyrkan. Det var ju rena rama sommarvärmen ute. Är fortfarande helt slut så här 2 dgr efteråt.

Ett dubbeldop stundar

Japp, så är det. Imorgon blir en stor dag för familjen. Våra små (nåja, det har ju blivit mkt större) ska döpas imorgon och hela dagen ska gå i Pippi-tema. Ska bli så kul att träffa alla vänner och familj och lite fest. Vår stora kille, Ebbe, ger sina gudföräldrar en tuff utmaning med sina 10,7 kg. Det blir ett tungt arbete för dem ;) Signes faddrar får det betydligt lättare då hon inte nått 8 kg's strecket ännu med sina 7,9 kg. Det är sannerligen stor skillnad på våra två twins, både till utseende och sätt.

Tre månader sen sist...

Ja, vad ska man säga? Man har fullt upp som tvillingförälder samtidigt som man också har en treåring... Sommaren har passerat och den har milt sagt varit intensiv...ska försöka ta upp och skriva lite igen, men inte så mycket varje gång.

Vill hinna

...men gör det inte. Det märks på mina mycket glesa inlägg... att vara trebarnsmor till tre små barn tar tid och energi. Emellanåt under dagarna tänker jag vad jag ska skriva på min blogg och sen när jag äntligen har lite tid över så är jag för trött för att överhuvudtaget kunna formulera en mening. Jag vill iallafall berätta att tvillingarna är nu 5 månader gamla och det senaste är att jag introducerat kött för dem med blandad framgång samt att båda har kommit på hur man vänder sig från rygg till mage, men en veckas mellanrum.
Hej så länge.

Mor och son

Imorse tog min man med sig Signe, ena hälften av vårt tvillingpar. Det betydde att det var endast Ebbe och jag när Saga var på dagis. Jag fick tid att njuta av mammalivet som det ju är att bara ha ett barn. Vi gick till Winterviken där jag slog mig ner i en solstol och läste en medhavd tidning. Och solen gassade på mig medans jag njöt och surplade på en god latte. Efter en stund vaknade lillkillen och vi gosade lite i solen innan han fick sitta i bärselen hela vägen hem. Det gillade han, det märktes.

Kl 15 hämtade jag Saga och vi åkte direkt till Skansen där vi mötte upp min väninna med familj plus ett syskonbarn. Vi var totalt tre vuxna och sex barn. Det gick jättebra och var jättemysigt. Jag kände mig alldeles lugn. Det går inte att beskriva vilken skillnad det är att bara ha hand om en bebis. Du har bara en att fokusera på, en att trösta, att mata och att bära. Jag vet att Signe har det bra med sin pappa och det har ju så klart känts väldigt tomt utan henne samtidigt som jag har njutit i fulla drag av denna dag. Märklig känsla. Älskar jag henne mindre då? Det är klart att tankarna snurrar runt i huvudet. Signe är väldigt kinkig och har mer eller mindre varit det sedan hon föddes. Det mesta kretsar kring matningen. Att det är så himla svårt att få i henne mat. Hon suger tre fyra tag i flaskan och sen vänder hon bort huvudet. Vi har därför, på BVC inrådan, tjuvstartat med att ge henne gröt och lite andra smakportioner. Hon gillar det, verkligen. Men man vill ju få i henne vätska också. På natten dricker hon oftast bra och ev på morgonen men ju senare på dagen desto svårare. Vid 19-tiden börjar hon gnälla ihärdigt vilket kan sluta i ett ordentligt utbrott. Det enda som hjälper då är löpning med vagnen tills hon somnar. Efter att hon ha sovit i ngn timme går det att få i henne mat. Så håller vi på, min man och jag. Oftast blir det ju jag som håller på - hela dagarna. Att trixa och fixa kring hennes matning. Jag tycker att det är urjobbigt för du vet aldrig om eller när du får i henne mat nästa gång. När tålamodet är slut vill jag bara skrika: Ät då för f-n!! Och när det är som jobbigast känns det som om man vill sälja henne på en loppis...Nä, usch så får man inte säga även om det känns så emellanåt. För så hänger det ju ihop med små bebisar, lite mat = oftast en kinkig bebis. Vi känner ju igen hennes utbrott eftersom hennes storasyster även hade dem väldigt ofta. Men henne var det ju lättare att få i mat även om det även med henne kunde vara svårt. Ja, ja, det är bara att hoppas att de går över. För det gör det ju... det är ju efter den devisen man lever efter: att det går över...det är bara en period, en fas etc... Känner ni igen det?

Minnet har fallit i glömska

Jag förstår inte vad det är som händer med mig. I måndags morse när jag promenerade efter att ha lämnat storasyster på dagis funderade jag över om jag inte stämt träff med en kompis från mammagruppen. Jag smsade henne och frågade varpå hon ringer upp mig strax efter. "Det var ju idag vi skulle ses". Attans, hur kunde jag glömma det? Jag som kommer ihåg allt och lite till. Hjälp! Som tur var så blev hon lite lättad för hon hade en massa saker att uträtta. Tur för mig. Tack Nanna. Inte nog med det. Dagen efter på morgonen ringer min mobil. Det är min syster. I samma sekund som jag svarar så dyker det upp i mitt huvud: "Vi skulle ses idag va?" utbrister jag. Ja, så var det. Herre jisses. Jag var ju på väg till en träff med två av mina bardomsvänner...som min syster också känner. Så jag frågade hon ville följa med. Det ville hon. Tur igen. Tack Cilla. Vad händer med mig? Jag glömmer ju till och med att skriva här i bloggen. Var tar tiden ivägen????

Min iPhone och jag

Jag fick en iPhone i julklapp av min man. Den har legat nedpackad i en flyttkartong fram tills igår. Jag tillhör nog inte gruppen early adapters som det så fint heter när man hakar på trender före alla andra... snarare befinner jag mig nog i gruppen very late adapters. Finns det förresten en grupp som heter så?

Min man försökte iallafall hjälpa mig att få igång apparaten där efter jul men som tvillingarna och all tid och tålamod försvann. Det var bara att packa ned den fina teknikprylen.

Men som en glad påskpresent så kom min kära barndomsvän med familj på besök igår och hennes tonårsdotter kan ju det här med iPhone och iPod och allt vad det heter. Hon hjälpte mig att få igång min lilla iPhone, ställa in datum och tid och till och med ladda ner mina senaste låtfavoriter. Tack Sandra!!! Tänk att det ska krävas en tonåring för att jag ska komma igång med min nya fina telefon. Och tack älskling för den fina julklappen. Nu ska jag bli vän med min iPhone och jag tror vi kommer bli bästa vänner. :)

Glada uppskattade påsk!

Tack påsken för att du finns! Så man äntligen i den härliga vårsolen hinner umgås med hela familjen och även hinner umgås med vänner. De två senaste påskrarna har vi rest bort och firat med en av mina bästa väninnors familj. Detta år har vi firat hemma bland påskris, godis, sol och god mat.

Min man och jag gillar att vara rationella och vi vill gärna träffa vänner när vi är lediga. I fredags åkte vi ut till svärföräldrarna. Det blev premiärturen för the twins ut i skärgården. De skötte sig imponerade bra :) På påskafton var vi bara vi, familjen. Vi började dagen med en härlig hotellfrukost på Globen Hotel för att därefter åka till en 4H-gård för att hälsa på grisar, kaniner, hästar och getter och lapa lite sol förstårs. Sen bar det av till Skulpturens Hus för lite lunch. Väl där upptäckte vi att min plånbok och min mans mobil samt väst saknades. Hualigen! Min man sprang tillbaks och fann min plånbok bland kaninerna och hans väst med mobil i fickan hängde vid en klätterställning där vi hade stannat upp och lekt på vägen.

Historiskt sett är jag en person som alltid har haft stenkoll på var jag har saker hur jag vill ha saker sorterade etc. Men efter första barnet tappade jag delar av mitt koll- och ordningssinne. Vad som hänt efter tvillingarnas ankomst vågar jag knappt berätta. Det snurrar mest och jag gör det mest förvirrade saker emellanåt - eller glömt helt bort saker. Det är något jag måste vänja mig vid, men även mina nära och kära tror jag. Jag hoppas att de tycker om mig ändå.

Jo, det här med rationalitet. Igår bokade vi in både en lunch med min pappa, bror och halvsyster med kompis. De kom kl 12 och åkte hem efter kaffet strax före 15. Kl 15 kom min kära barndomsvän med familj (man och tre barn) på påsk-knytis-middag. Det var full fart hela dagen. Sista timmen trodde jag att nästan att mitt huvud skulle gå mitt i tur. Ungar skrek i vartenda hörn samtidigt som efterrätten skulle tillagas och dukas fram. Min man och jag turades om med de små men när båda skriker räcker vi liksom inte till och det knyts i magen på mig. Då ville jag säga upp mig. Men jag vet inte om det då var från värdinnerollen eller som förälder... kankse både och. Sen kom en natt med en orolig storasyster. Behöver jag säga mer.

Min man är underbar. Idag, annandag påsk, tog han alla barnen på en förmiddagsutflykt så jag kunde vila. Innan han stack iväg bokade han in ett bodypump-pass till sin fru. På gymet här alldeles bredvid. Tack Pontus.

Saga och jag

Idag har jag haft en sådan mysig dag. Min lilla Saga och jag. En av mina bästa vänner som bor i Helsingborg är på besök i Stockholm över helgen. Hon och en väninna. De bor på hotell Clarion Sign inne i stan så imorse åkte Saga och jag för att äta en sen frukost med henne och hennes kompis. Det var bara såå mysigt. Efter det gick vi allihopa på stan en stund (saga somnade 10 min efter att vi lämnat hotellfrukosten). Jag köpte lite ytterkläder till henne, skor och överdragsbyxor (och skor till mig...) och lite påskpresenter. Vi åt lunch på McDonald's och där träffade jag en gammal arbetskollega som jag inte sett på en sisådär sex år. Sex år!!!. Helt otroligt. Vi satt iallafall och åt lunch ihop. Det var så mysigt att träffa honom. När klockan närmade sig 16 åkte vi hem till resten av familjen. Idag har det varit ett fantastiskt väder och vårvärme. Runt knuten hemma ligger en restaurang med sjöläge i söderläge. Vi promenerade ner dit och tog en varsin öl. Jag drack lättöl för jag törs inte dricka alkohol - än. Saga hade med sig sitt nyinköpta pussel och vi satt och pusslade. Det var bara såå mysigt. Väl hemma gjorde vi en snabb men god middag och alla barn var nöjda hela kvällen :)

Igår lämnade jag alla tre barnen i sticket till min man. Då var jag ute och tog en after work öl (eller det blev tre alkholfria Carlsberg) med min vän från Skåne och en gammal arbetskollega. Det var annorlunda men ändå skönt att komma hemifrån och bara vara Anki i fina kläder och uppsminkad :)

Förra veckan kantades mest av en magsjuk liten Ebbe. Vi vet inte hur han blivit smittad men jag hade magknip ett par dagar innan han blev sjuk. På onsdagen blev han drastiskt sämre efter 4 dagar av ständiga och vattniga diarréer. Ebbe lades då in på dropp och på fredagen, äntligen, fick vi komma hem igen. Ebbe och jag fick vara tillsammans, bara han och jag i 48 tim och det var verkligen jättemysigt. Jag fick tid att verkligen lära känna min lilla son. Lilla Ebbe påminner mig ständigt om när Saga var liten. De är sååå lika. Jämför honom (bilden nedan längst till höger) med denna bild på Saga när hon är ca 2-3 månader gammal. Ebbe fyller 3 månader på torsdag.

Äntligen tillsammans igen

Lillkillen sjuk

Vår lilla Ebbe har fått någon elakartad bacill i magen. Det började i lördags kväll med en rejäl kräkning. Han hade somnat i sin säng och efter någon timme började han gnälla. När vi kom in var hela hans huvud indränkt i vit sörja samt hela kudden. Det var en riktig obehaglig syn och så här efteråt är jag glad att det gick väl. På söndagen var Ebbe jättehängig och gnällig så efter telefonsamtal med sjukvårdsupplysningen åkte vi in´till Huddinge sjukhus för en check. Han fick diagnosen magsjuk och lätt uttorkad. Igår verkade han vara på bättringsvägen men idag sämre. När han skiter så fullkomligt sprutar det ut - vatten. Jag var på väg in idag igen till sjukhuset men efter att ha trugat i honom 1,5 dl ersättning så avvaktar vi lite till. Får se hur han mår imorgon.

Effektiv citytur

Ja, när man har "två tickande bomber" i barnvagnen gäller det att uträtta sina ärenden effektivt :) Idag skulle jag lämna tillbaks lite kläder samt byta en mössa. Jag hade köpt en mössa i strlk 40/42 (0-4 mån) på Polarn & Pyret till Ebbe som redan växt ur sin första mössa. Men den var ju för tok alldeles för liten. Så det blev att köpa en storlek större. Han har så jädrans stort huvud. Precis som sin mor :)

Hur som. Jag tog tvärbanan till Globen. Det tar ca 10 min. Gick hemifrån strax före 14.00. Är åter hemma 15.20. Och då har jag hunnit tur och retur till Globen, uträttat ärendena, köpt en ljuvligt god caffe latte (mums!) on the go samt varit till mataffären för komplettera inför middagsbjudningen som min man ringde och berättade om för 2 timmar sedan.

Har jag inte berättat det, sa han. Äh, nä det har du inte, svarade jag. Min man är sig lik. Ikväll får vi alltså middagsgäster. En gammal vän till min man samt hans sambo och två barn. Det roliga med dessa vänner, min man och Ludde som han kallas, är att de båda fick en varsin dotter inom loppet av 7 månader (utan att veta om den andres). Båda döper de sin dotter till Saga. Detta sammanträffande upptäcktes inte förrän vi träffades (för killar pratar ju inte sånt per telefon). Vår Saga hade då precis fyllt ett år och deras Saga var ungefär ett halvår. Vi mammor upptäckte då att vi tilltalade våra döttrar med samma namn. Lite roligt, tycker jag. Nu har de även en liten kille på 7 månader som fick namnet Ture. Det visste vi när våra tvillingar kom. Det kanske var tur eftersom vi hade Ture på listan över namnförslag till vår lille kille :)

Vem vill göra inbrott i vår bil?

Vi är nyinflyttade i ett nybyggt flerbostadshus. Bilen står i ett låst garage. Ändå har vi haft inbrott i bilen. Min man gjorde upptäckten igår morse. Två krossade rutor fram. Alltså, vi har en stor svart Audi kombi som är inbäddad i ett tjockt svart smutstäcke. Knappt att man varken ser ut eller in genom fönsterrutorna. Min man använder ibland bilen i sitt arbete. Han är hantverkare och således avspeglas det i bilen. Den är fylld med konstiga verktyg och annat övrigt tillbehör han använder samt en massa annat skräp som "bara blir liggande där". Vad skulle tjuvarna in i vår bil att göra?!?! Det tog ju inte ens våra tre bilbarnsstolar??!?! Det måste var unga och dumma tjuvar som inte insåg värdet av dessa. De hade ju kunnat tjäna en slant genom att sälja dessa på Blocket.se. Inget saknades i bilen. Till råga på allt hade de repat bilen runtom. Jävla skit. Jävla kids. För det är precis vad jag tror att det är. Att det är ett gäng ungdomar som bara uträttat ren djävulskap. Annars hade de som sagt tagit våra bilbarnsstolar...

Tvillingarna fyller 2 månader!

Känns overkligt! Jag upprepar det för mig själv flera gånger. Mina bebisar fyller 2 månader. Imorgon ska vi på 2 månads kontroll. Fattar inte att vi tagit oss igenom 2 månader, min man och jag. Det börjar kännas bättre...får sova lite mera.

Till råga på allt så har min stora tjej bestämt sig för att sluta med blöja. Bara sådär. HOn fick ett paket i fredags när jag lämnade henne hos farmor och farfar. Paketet innehåll 7 par söta trosor. Hon kallar det dock för kalsonger. det är ju sådana som hennes kusiner har. Det är hennes referensram. Kul, tycker jag. Farmor berättade att hon slängde blöjan åt fanders i fredags kväll. Ville sova utan. Farmor som är en klok kvinna satte på en blöja utanpå trosorna. Just in case. Men trosan var torr på lördag morgon. Likaså på söndag morgon och imorse. Inte en olycka har skett. Idag är hon på dagis. Ska ringa och höra hur det har gått där för henne. Jag är så stolt över min lilla (stora) tjej! Och det är hon också, helt lycklig över att hon går på toaletten. Så underbart att se.

Vi har flyttat!

Det gick. Att flytta med 3 små barn. Men det är klart, livet kändes stundtals smått kaotiskt! Då ska man småle för sig själv...det säger min väninna. Det är inte mycket man kan göra åt situationen, det är bara att ta sig igenom den. Och det har vi gjort. Vi har packat, flyttat, packat upp...nåja, inte för att vi packat upp alltsammans. Men iallafall det nödvändigaste. Så Saga kan leka i sitt rum, att vi kan sova i sängen och att vi kan laga mat och se på teve. SEn är det kartonger, kassar, sladdar, korgar om varannat. Låååångt från ordning och städat.

I helgen var jag för första gången själv med tvillingarna. Jag har haft verklig ångest inför denna nu passerade helg men det har gått över förväntan!! Saga fick bo hos farmor och farfar. Sen fick jag avlastning ett par timmar på lör och sön av ett par riktigt goda och modiga vänner!!! Jag är imponerad av dem som "vågar" ta hand om tvillingarna sådär. Jag fick sova ngr skvättar. Det behövdes. Igår kom mamsen som sov över och tog hand om ett av barnen i gryningen medan jag sov vidare med den andra. Min man låg som en vinkelhake i sängen med svåra smärtor i ryggen. Han skadade ryggen vid flytten i torsdags, tre dagar innan Vasaloppet. Han fick gå på voltaren och alvedon när han körde loppet. Han kom i mål på 6 tim och 43 min. Helt otränad var han. Jag är så imponerad av min man. Han är av riktigt segt virke :)

Att flytta med 3 barn under 3 år - hur gör man?

Ja, hur gör man? Det har jag funderat en hel del på. Jag började göra det redan i höstas... nu går flytten om 3 dagar. Och vi håller på. För fullt. Lösningen stavas B A R N V A K T. Annars är det omöjligt.

I fredags morse fick vi nycklarna till nya lägenheten. Min mamma var här och hon fick passa tvillingarna i några timmar medan min och jag åkte över med lite grejer. På fredag kvällen fick vi middag hos ett par grannar. Vår stora tjej fick sova hos farmor och farfar. Det gjorde det möjligt för oss att fixa en hel del på lördag förmiddag. Tvillingarna fick vara med. Som tur är så sover de en hel del på förmiddagarna.

Igår, söndag, hade min man bokat upp två tonårskillar som gillar att jobba. De tre flyttade vårt förråd till nya lägenheten. Vår stora tjej hade barnvakt så jag hade "bara" tvillingarna. Men fick en hel del gjort ändå. Packade ner allas kläder i kartonger och stora rymliga påsar från Ikea.

Idag måndag kommer min mamma. HOn stannar i 2 nätter, sen kommer svärmor. Min mamma ska passa tvillingarna i nya lägenheten medan jag packar upp och försöker ställa lite i ordning till på torsdag. Då går flyttlasset. Dessutom måste jag till Ikea och inhandla lite funktionella saker som en gardinstång och lite annat. Och dit tar jag inte med mig twinsen...Nope.

Skulle göra ett ärende på stan idag. Stod utanför butiken när de öppnade kl 10.00 och då började Ebbe gapa.... Tur att jag tagit med mig Babybjörnen för han är för tung att gå runt att bäras på. Jag fick röra på mig hela tiden annars började han gapa. Han var som en tickande bomb. På t-banan hem fick jag stå och studsa och vagga för att han inte skulle få ett utbrott... När det var en station kvar så gav han upp och började skrika. Tur att det inte var mitt i rusningstrafiken... ;) Jag blev iallafall helt svettig och fick till råga på allt huvudvärk...

Nåja, flytten kommer ju gå...tack vare all logistikplanering.

Lillebror - en riktig liten biff :)

I förrgår var vi på BVC för mätning och vägning.
Lilla (eller lilla och lilla för den delen) Ebbe vägde nu 5600g och mätte 56,5 cm. Lilla lilla Signe hade nått upp till 4200g och mätte 53 cm. Skillnaden mellan dem blir bara större och större. Jag fick rådet att inte försöka mata Ebbe så ofta... det är ju inte det lättaste men de två dagarna som varit sen vi var på BVC har jag försökt att dryga ut tiden mellan matningarna till 2,5 tim. För Ebbe alltså. Signe kan ju hoppa över både ett och två mål... Henne får man truga i mat.

I söndags natt började vi lägga dem i vagnen över natten. Ett trick som visade sig vara en hit. Så så får det nu bli för ett tag framöver. Vad gör man inte för att få sova bättre?! Ebbe har också börjat fatta att det är dags att lägga sig innan 22.00. Men inte hans syrra. Inte än iallafall.

Igår kväll somnade Ebbe strax före 22 och Signe vid 22.30. Sen var det dags för matning 02.30 och nästa gång 06.15. Det börjar gå åt rätt håll. Känns skönt att vi styr åt rätt håll. Idag känner jag mig t o m utvilad. Märklig känsla men en härlig känsla.

Kan man ta tjänstledigt?

Det är frågan. Kan man ta tjänstledigt från jobbet som förälder till tre små barn varav två är nyfödda tvillingar? Jag skulle behöva göra det. För att sova ikapp. Den här tröttheten håller på att ta kål på mig. Helt och hållet.

Igår började vi nattningsprocessen med tvillingarna vid 20-tiden efter att vi lagt vår stora tjej. Vårt mål var att komma i säng innan klockan 22.00. På kvällarna är min man och jag riktigt riktigt trötta och vi gör allt för att få barnen att somna i rimlig tid. Min mamma var här under kvällen och hade hela tiden en av bebisarna i famnen. Jag orkade inte. Var så himla trött på att mata, få dem och rapa, vagga etc.

Strax efter 21 försvann min man in på sovrummet med Ebbe. Jag och min mamma försökte få i Signe mat men hon ömsom skrek ömsom sög 2-3 tag på flaskan. Så är det. Varenda jävla kväll. Jag vet inte om är för trött för att äta eller om hon inte vill. Men om jag lägger henne ifrån mig så söker ju hon efter mat. Vad göra? Signe ville inte ha mkt mat. Strax före 22.00 sa jag till min mamma att vi nog ska försöka få henne att sova istället. Strax efter midnatt hade jag fortfarande inte somnat för Signe aldrig riktigt kom till ro. Hon sov 10 min, vaknade, jag stoppade i nappen, hon sov 5 min, hon vaknade, jag stoppade i nappen...så fortsattde det i ca 45 min tills jag tog fram flaskan igen. Hon drack endast ngr futtiga ml. Jag la henne på bröstet och hon somnade om, jag somnade också lite grand. Men efter 20 min började hon skruva på sig - IGEN!!! När min man gick upp med Ebbe vid halvett tiden för att ge honom mat så tog han även Signe. För att jag skulle få sova. Han är fantastisk min man.

Vid 3-tiden vaknar jag av att båda skriker och jag går upp för att hjälpa Pontus med att mata en av tvillingarna. Sen kom Saga gnällande och vill sova hos mamma. Efter det fick jag sova till 07.

Jag orkar inte. Varför ska det vara så svårt för dessa liv att komma till ro på kvällen när de har varit snälla hela dagen????????????????????? Jo, för så är spädbarn. Det är normalt.

Tack svärmor, tack mamma!

Vad skulle vi/jag göra utan dem! De kommer till oss en dag i veckan. De börjar med att hämta Saga på dagis kommer hem hjälper till där det behövs, sover över och sen tar de Saga till dagis dagen därpå. Idag kom till och med min mamma tillbaks efter dagislämningen och gick en promenad med de små så jag fick sova en stund. Underbart! Tack mamma! Tack svärmor!!! Jag skulle inte klara mig utan er just nu!

Lillebror drar ifrån

Imorgon fyller mina tvillingar 5 veckor.

Igår var vi på BVC för mätning och vägning. Vi var där för 2 veckor sedan och då vägde Ebbe 3915g och var 52,5 cm. Syster Signe vägde då 3220g och mätte 49,5 cm. Vågen stannade igår på 4920g för Ebbe och på 3825g för Signe. När de föddes var lillebror 500g tyngre än sin storasyster. Nu har han dragit ifrån och nu skiljer det hela 1,1 kg mellan dem. Hur ska det sluta? Hoppas Signe kommer igen. Ur ekonomiskt synpunkt blir det ju praktiskt. Det kan ju ärva kläder av varandra :)

Jag har blivit moster!

Tänk, jag är inte bara trebarnsmamma numera. Nu är jag även moster! Min syster var beräknad till nu på söndag den 8 februari och hon hade världens minsta mage så jag trodde hon skulle gå över både 1 och 2 veckor. Jag pratade med henne i måndagskväll (3 dgr sedan) och då trodde hon att det var på gång och jag bara "ja,ja, det dröjer nog..."

Men imorse kände jag att jag bara måste höra av mig till henne, höra hur hon mår och om hon hade ngr känningar. Fick tillbaks ett sms " En Alfred. 05.32..." Bara det. Inget mer! Jag skickade tillbaks ett grattis-sms och "fråga-hur-det-gick-sms" och fick då tillbaka "Det var tufft. Ringer sen". Åh....man blir ju galen på så kortfattade sms. Jag är så nyfiken!! Vill veta allt. Hur hon mår, hur det gick, hur stor lille Alfred är, hur han ser ut etc.

Hoppas min syster ringer snart!

En "vanlig" natt

För några dagar sedan beskrev jag en av våra många helvetesnätter vi haft sedan tvillingarna anlände till familjen.
De två senaste nätterna har vi haft "vanliga" nätter. Inatt såg det ut så här:

20.30 Ebbe somnar för natten i spjälsängen
21.30 Signe somnar för natten på sin pappas bröst.
23.00 Saga vaknar och vill ha nappen och mjölk på nappflaska
23.30 Ebbe vaknar och vill ha mat. Jag lägger mig i soffan med honom efteråt för jag vill inte vakna när min man går upp med Signe vilket han gör runt ettiden.
02.00 vaknar av att jag tror Ebbe är på g för mat.
02.30 Ebbe vill ha mat
04.00 Pontus matar Signe. Jag vaknar inte...
04.45 Ebbe vill ha mat - igen
06.00 Ebbe har ont i magen och låter nu som en jättestor grisfarm och skriker lite grand. Han får ngr klunkar ersättning och somnar om.
Jag slår på teven för titta på morgonteve, ingen idé att somna om, tänker jag.
07.00 Signe vaknar och vill ha mat.
07.30 Saga vaknar med en gnällande... (detta jädrans gnällande, jag blir galen!)
08.00 Ebbe vill ha mat, Saga och jag äter frukost.

Ja, det är en vanlig lyckad natt hos oss, kan man säga. Jag blev överlycklig över att Ebbe hade 3 timmar mellan två mål istället för endast ett.

Idag fyller de förresten 1 månad!!! Grattis till er små gullungar.

Snygg när man sover...

I två nätter har jag nu sovit med hörselskydd. Ni vet sådana som byggjobbare och andra hantverkare har när de borrar, sågar eller gör ngt annat högljutt. Min man tog hem ett par från jobbet. Varför jag sover med dem? Jo, för att vår lilla Ebbe låter som en hel liten grisfarm om natten. Och för att jag ska få en sammanhängande sömn som överstiger 20-30 min så behöver jag ngt som dämpar hans ljud. Och det verkar funka. Jag har kunnat sova iallafall i 2 h i streck ngr gånger under natten. Inte för att det räcker så långt men det känns ändå bättre. Nackdelen är dock att man bara kan ligga på rygg...

Dessa jävla nätter

Det är morgon. Efter ännu en helvetes natt. När ska det vända? När ska vi få en normal natt? Ge mig ett svar och jag kan stå ut ett tag till... Förra helgen tyckte vi att vi hade fått lite ordning på dessa tvillingar under natten. Vi lyckades t o m med att synka matningen under natten och de somnade relativt lätt om, om än inte i spjälsängen. Men ändå. Men sen dess är ingenting sig likt.

Våra underbara tvillingar sover som stockar på dagarna och när klockan börjar närma sig kl 21 på kvällen är det som att trycka på en ON-knapp och de fyra ögonen lyser som röda stoppljus i våra ögon. Min man och jag är då som tröttast och längtar bara efter att få sova. Man har kämpat på hela dagen, mot tröttheten och längtar efter nattens vila. Men icke då.

Vår stora tjej lägger vi vid 20.00. Innan tvillingarna kom så somnade hon på 5 min. Nu ligger hon vaken i sängen fram till 22.00. Jag tror hon ligger och funderar över vad det egentligen är som har hänt i hennes familj. Eller så får hon lyssna på tvillingarnas vrål på kvällarna och då kan man ju förstå att det inte är lätt att somna. Hon envisas om att lyssna på Pippi-saga på högsta volym. Hon vill ha mjölk på nappflaska. Både en, två ibland tre gånger per natt.

Igår somnade Signe vackert i spjälsängen, strax efter 21.00. Som en docka. Som hon brukar göra. Ebbe låg och grymtade som en grisfarm bredvid sin pappa. Inte helt övertygad om att sova. Men han sover oroligt fram till 23.30, får mat igen och somnar om i spjälsängen.

01.13. Signe grymtar efter mat. Härligt tänkte jag. Hon har ju sovit i nästan 4 tim. Woaw. Detta verkar bli en bra natt trots allt. Hon sveper i sig en massa mat och långsamt öppnas hennes ögon. Inte tänker jag somna om, tänker Signe. Inte ens om mamma gosar med mig, gungar mig eller vad hon än gör. Jag flyttar med täcke och kudde in i vardagsrummet för att inte väcka och störa min man. Jag tror klockan hinner bli 03.30 innan hon somnar in... Vaknar 04.00 av att min man är uppe med Ebbe men somnar om.

Vaknar 06.15 av en grtåtande och högt gnällande 2,5 åring... Hjälp, tänker jag. Det enda jag tänker är: jag bara måste få henne att somna om. Hon vill sova med mig i soffan. Börjar gnälla, ännu högre, om att hon vill se på teve. Jag säger att det är mitt i natten och att vi ska sova mera. Hon börjar nu nästan skrika. Jag flyttar snabbt över Signe till vårt sovrum och lägger mig ner och kramar om vår stora dotter i soffan. Efter en stund lugnar hon sig och vi båda somnar om.

Vaknar 07.35. Nu är det banne mig dags att gå upp om vi över huvud taget ska hinna iväg till dagis... I detta läge skulle jag göra vad som helst för att sova 1 timme till. Tvillingarna sover. Djupt.

Varför är det på detta viset? Hur länge ska man orka med dessa nätter? om jag bara kunde få svaret så skulle jag orka ett tag till. Men just nu känns allt hopplöst. Det är inte ordning på någonting.

Egentid med mamma

Idag var Saga och jag på bio. Hon behöver få tanka lite egentid med sin mamma och jag känner att jag vill vara med henne allena. Utan andra skrikande barn som kräver min uppmärksamhet. Vi såg filmen Discodaggarna som handlar om solskensharry som är en daggmask som drömmer om att starta ett discoband. Den var smårolig. Saga var småkrasslig så låg i mitt knä och mös under halva filmen. Jättemysigt. Sen somnade hon på t-banan hem. Och sen i soffan framför teven när vi kommer hem. Nu har hon feber... Vår familj har verkligen inte haft något flyt alls när det gäller sjukdomar och sömn den senaste tiden...

En enorm förlust

Läste precis ett inlägg i en tvillingblogg jag följer. Mamman som skriver den är även med i en "tråd" vi har på familjeliv om livet som tvillinggravid och livet som nyblivna tvillingföräldrar.

Idag stod det att läsa på hennes blogg att hon förlorat sin ena tvilling. Så hemskt. Så overkligt. Så sorgligt. Den lilla bebisen hann bli drygt 2 månader gammal. Jag vet inte vad som hänt mer än att han verkade hade somnat och inte vaknat. Jag grät massor efter att jag verkligen förstått vad hon skrivit. Vilken enorm förlust. Dessutom vet jag att hon har kämpat som en gnu för att få livet att gå ihop sen hennes tvillingar föddes och så händer detta fruktansvärda.

Det finns inga ord.

Mina tankar finns hos dig, M.

Vikten av vikt

Igår besökte vi BVC och äntligen har våra bebbar passerat födelsevikten. Pojken dessutom med råge. Men med tanke på hur mycket han äter hade jag blivit mycket förvånad om så inte skett. För en vecka sedan vägde han 3470 g (när han föddes 3500g) och igår stannade vågen på 3910g! Storasyster Signe är dock inte lika matglad som sin bror men hade ändå ökat en del i vikt. Förra veckan vägde hon 2895 g(när hon föddes 2990g) och nu vägde hon 3220g. Kanske hon kommer igång när hon når 3500g. Hoppas det.

Min egen vikt ska ju gå åt andra hållet. Jag har nu 1,5 kg kvar till min start/målvikt. Men det känns svårt att få bort de allra sista kilona eftersom när jag var gravid kunde jag ju knappt äta, hade ingen matlust. Men det har jag ju nu... nu äter jag ju mer normalt men har inte kommit igång med promenader, om inte de räknas som är runt kvarteret eller till affären, än då jag inte är fysiskt återställd från kejsarsnittet än. Så nu börjar jag noja mig för att börja gå upp i vikt. Fasen vad jobbigt det är allt det här med vikten.

Sen ska vi inte tala om magens form. Fy f-n, rent ut sagt när man ser sig i spegeln. I profil ser min mage ut som en stor gubb-öl-magen som bara hänger... Men jag vet av erfaranhet att den sakteligen försvinner men att det tar TID. Träna kan jag tidigast börja med 2 april. Lääängtar!!!!

Från hemmakaos till en kväll i lyx!

Igår var vi bjudna till en av min mans närmsta vänner. Vi trodde vi skulle dit och fira att han fyllt år tidigare i veckan. Men de ville även fira att vi fått tvillingar och de skämde bort oss rejält!!
Det var helt underbart att bli uppassad av underbart god mat och dryck (jag drack folköl för första gången på hur länge som helst). Trerätters dessutom. Och kaffe ur en lyxig kaffemaskin. Mmmm. Kanske var det därför min man och jag sov ganska bra inatt med hela magen full med god mat :)

Imorse ringde min mans bror och ville bjuda oss på middag på fredag. Jag tackade glatt ja!
Hemma här blir det mest snabbmat i stil med falukorv och mos, tortellini med ostsås eller fiskpinnar, pannkakor och blodpudding. Inte värdens eftersuktade meny...

Den ständiga jakten på sömn

Sen tvillingarna anlänt till familjen har jakten efter den efterlängtade sömnen startat. Jag gör vad som helst för att ligga ner och vila, sova, slappna av. Det är en underbar känsla att bara få ligga bekvämt ner i sängen som jag inte kunnat göra sen i augusti 2008. Nätterna har inte varit någon dans på rosor sen tvillingarna kom till världen. De första nätterna hemma hade flickan nattliga utbrott på 2,5-3 tim som startade runt midnatt. Hon skrek, åt mat och gnällde om vartannat men kunde inte komma till ro.

Nu har vi, peppar peppar ta i trä, haft två okej nätter i rad. Pojken vaknar och vill äta varannan timme. Det går max 2 tim mellan hans mål. Flickan däremot kan sova upp till 3,5 tim mellan målen. Vi har lyckats synka maten och sovtider på dagen men inte på natten. Vi tänker oss att när pojken lyckas sova i längre skift på nätterna så ska vi börja väcka den andre om den ena vaknar. Som det är nu är det som att min man och jag "ansvarar" för varsin bebis om nätterna.

Idag var jag på rymmen... jag åt lunch med två vänner på en lokal lunchrestaurang precis där jag bor. Utan barn. Det var skönt. Min man åkte på utflykt med bebisarna.

Undrar hur denna natt blir. Det är den ständiga frågan. Man har ju ingen aning. Vi försöker få vår stora tjej i säng senast kl 20.00 och direkt därefter påbörjar nattningsproceduren med de små och det kan ta upp till 1,5 tim tills de är mätta och belåtna och har lyckats somna in djupt. Det är inte förrän man vet med säkerhet att de sover djupt som man själv lyckas slappna av och kan somna.

Nu är dom här!

Nu är dom alltså här, våra tvillingar. En flicka på 2990g och 48cm lång samt en pojke på 3500g och 50 cm lång. Allt gick enligt planerna. De förlöstes genom planerat kejsarsnitt den 2 jan, kl 08.34 resp kl. 08.35.

Vi jämför dessa små bebisar med vår förstfödde som vägde 4730g och var 54cm lång. Det är jättestor skillnad!!! Dessa två är som två små dockor som bara sover, sover och sover. Hade kanske varit trevligare om de sov lika tungt på natten som de gör på dagen... men vi kämpar på för att "vända" på deras dygnsrytm. På dagen får de sova i dagsljus och vi försöker ge dem mat var 2,5-3:e timmme för att de ska få i sig mer mat på dagen än på natten. De käkar nämligen lika ofta på natten just nu... och flickan är svårt att söva om när hon har ätit så det tar verkligen emot att väcka henne för att ge mat. Pojken däremot, smaskar och gör ljud för att tala om att han är hungrig. Han får mat och sen somnar han om.

Vi får se vad som händer, än så länge är de ju bara 5 dygn gamla.

Mötet med storasyster Saga igår blev väldigt lyckat och hon var otroligt nyfiken på de nyanlända. Framförallt hade jag saknat henne så otroligt mycket. Hade inte umgåtts med henne på över en vecka så mina tårar sprutade när hon kom springande emot mig med en otrolig glädje. Vi kramades om och om igen. Jättemysigt!!! Sen gick vi hand i hand in i vardagsrummet för att hälsa på bebisarna.

Det känns oerhört skönt att det första mötet blev lyckat för det kan man bara göra en gång. Det hade inte varit lika lyckat om de hade varit missnöjda och skrikit. Då hade inte mötet blivit så trevligt för Saga, tror jag.

Endast några timmar kvar...

Vilken vecka det har varit sen jag skrev sist.
Då, för en vecka sedan, anlände en förjäkligt rethosta och jag gick genast till doktorn för det gick bara inte att hosta med min enorma mage, det gjorde ont. Jag en bra hostmedicin. Men det hjälpte inte. På natten till lördagen fick jag feber och den gjorde mig matt och orkeslös. Ville bara sova. Tillsammans med min man och min dotter låg vi utslagna hela dagen - i soffan eller i sängen. Min mage var stenhård, som en stenkula som var fastkedjad på min mage och jag hade svårt att ligga eller sitta, jag visste inte var jag skulle ta vägen. Jag greps av panikkänslor emellanåt. Det gjorde också att jag mådde illa. Så fort jag försökte dricka något annat än vatten som t ex nyponsoppa eller julmust så kom det upp igen. Det var precis som att det inte fick plats. Jag orkade inte heller dricka så mycket vatten. På söndagen kände jag mig än mer orkeslös än på lördagen. Som tur var var min man lite piggare och kunde aktivera vår dotter. På måndagen vaknade jag utan feber. Jippie! Jag trodde det skulle kännas avsevärt bättre när febern försvann (för det brukar man ju göra) men inte då, jag var bara så obeskrivligt trött! Vid fyratiden hade jag min sista tid inbokad hos barnmorskan på specialistmödravården men jag visste inte om jag orkade att ta mig dit men jag viljan var starkare. Jag ville ju ändå kolla att alla värden var ok. Efter besöket blev jag inlagd på SÖS på avd 63 pga att jag var så uttorkad och matt. Så jag blev inskriven och ompysslad och jag kunde bara ligga och vila helt ostört. På nyårsafton fick jag permis. För mig var det nödvändigt att få allt iordning hemma inför vad som komma skall. Vi hade ju tänkte göra alla förberedelser när vi låg sjuka... På nyårsdagen, strax efter lunch, checkade jag in på avd 63 igen. Och då kände jag mer harmonisk för nu visste jag att jag hade fixat med allt som behövde fixas och jag hade fått packa ihop mina egna grejer jag vill ha med mig till BB.

Så, nu sitter jag här. På rum 8 på avd 63 på SÖS och börjar bli riktigt nervös. Om mindre än 10 tim ska vi infinna oss på operation, närmare bestämt kl 07.10. Känns så overkligt, kan inte fatta att målet är så nära nu. Tänk att jag ska få tillbaka min kropp!!! inte för att den kommer som blixten men jag kommer iallafall efter några dagar kunna röra mig och känna mig normal. Jag längtar så att få sova på rygg!!!! och kunna ha några andra kläder än de tre klänningar med leggings till som jag har varvat med den senaste månaden. Har ju inte kunnat ha några andra klädesplagg.

Samtidigt är jag så otroligt nervös över hur jag ska klara av att ta hand om två (!) nyfödda samtidigt. Särskilt när jag hade så svårt med att ta hand om endast en nyfödd för drygt 2,5 år sedan. Det är nog det som skrämmer mig mest. Den första tiden när det är så små och man inte har lärt känna dem än. Innan man vet vad det är för typer.

Men med erfarenheten från förra gången så vet man ju att man klarar det och allting går över och blir bättre.

Nä, nu ska jag försöka slappna av och varva ner inför natten. Hur det nu ska gå?

Hörs om några dagar. Eller veckor....