måndag 2 februari 2009

Snygg när man sover...

I två nätter har jag nu sovit med hörselskydd. Ni vet sådana som byggjobbare och andra hantverkare har när de borrar, sågar eller gör ngt annat högljutt. Min man tog hem ett par från jobbet. Varför jag sover med dem? Jo, för att vår lilla Ebbe låter som en hel liten grisfarm om natten. Och för att jag ska få en sammanhängande sömn som överstiger 20-30 min så behöver jag ngt som dämpar hans ljud. Och det verkar funka. Jag har kunnat sova iallafall i 2 h i streck ngr gånger under natten. Inte för att det räcker så långt men det känns ändå bättre. Nackdelen är dock att man bara kan ligga på rygg...

torsdag 29 januari 2009

Dessa jävla nätter

Det är morgon. Efter ännu en helvetes natt. När ska det vända? När ska vi få en normal natt? Ge mig ett svar och jag kan stå ut ett tag till... Förra helgen tyckte vi att vi hade fått lite ordning på dessa tvillingar under natten. Vi lyckades t o m med att synka matningen under natten och de somnade relativt lätt om, om än inte i spjälsängen. Men ändå. Men sen dess är ingenting sig likt.

Våra underbara tvillingar sover som stockar på dagarna och när klockan börjar närma sig kl 21 på kvällen är det som att trycka på en ON-knapp och de fyra ögonen lyser som röda stoppljus i våra ögon. Min man och jag är då som tröttast och längtar bara efter att få sova. Man har kämpat på hela dagen, mot tröttheten och längtar efter nattens vila. Men icke då.

Vår stora tjej lägger vi vid 20.00. Innan tvillingarna kom så somnade hon på 5 min. Nu ligger hon vaken i sängen fram till 22.00. Jag tror hon ligger och funderar över vad det egentligen är som har hänt i hennes familj. Eller så får hon lyssna på tvillingarnas vrål på kvällarna och då kan man ju förstå att det inte är lätt att somna. Hon envisas om att lyssna på Pippi-saga på högsta volym. Hon vill ha mjölk på nappflaska. Både en, två ibland tre gånger per natt.

Igår somnade Signe vackert i spjälsängen, strax efter 21.00. Som en docka. Som hon brukar göra. Ebbe låg och grymtade som en grisfarm bredvid sin pappa. Inte helt övertygad om att sova. Men han sover oroligt fram till 23.30, får mat igen och somnar om i spjälsängen.

01.13. Signe grymtar efter mat. Härligt tänkte jag. Hon har ju sovit i nästan 4 tim. Woaw. Detta verkar bli en bra natt trots allt. Hon sveper i sig en massa mat och långsamt öppnas hennes ögon. Inte tänker jag somna om, tänker Signe. Inte ens om mamma gosar med mig, gungar mig eller vad hon än gör. Jag flyttar med täcke och kudde in i vardagsrummet för att inte väcka och störa min man. Jag tror klockan hinner bli 03.30 innan hon somnar in... Vaknar 04.00 av att min man är uppe med Ebbe men somnar om.

Vaknar 06.15 av en grtåtande och högt gnällande 2,5 åring... Hjälp, tänker jag. Det enda jag tänker är: jag bara måste få henne att somna om. Hon vill sova med mig i soffan. Börjar gnälla, ännu högre, om att hon vill se på teve. Jag säger att det är mitt i natten och att vi ska sova mera. Hon börjar nu nästan skrika. Jag flyttar snabbt över Signe till vårt sovrum och lägger mig ner och kramar om vår stora dotter i soffan. Efter en stund lugnar hon sig och vi båda somnar om.

Vaknar 07.35. Nu är det banne mig dags att gå upp om vi över huvud taget ska hinna iväg till dagis... I detta läge skulle jag göra vad som helst för att sova 1 timme till. Tvillingarna sover. Djupt.

Varför är det på detta viset? Hur länge ska man orka med dessa nätter? om jag bara kunde få svaret så skulle jag orka ett tag till. Men just nu känns allt hopplöst. Det är inte ordning på någonting.

lördag 24 januari 2009

Egentid med mamma

Idag var Saga och jag på bio. Hon behöver få tanka lite egentid med sin mamma och jag känner att jag vill vara med henne allena. Utan andra skrikande barn som kräver min uppmärksamhet. Vi såg filmen Discodaggarna som handlar om solskensharry som är en daggmask som drömmer om att starta ett discoband. Den var smårolig. Saga var småkrasslig så låg i mitt knä och mös under halva filmen. Jättemysigt. Sen somnade hon på t-banan hem. Och sen i soffan framför teven när vi kommer hem. Nu har hon feber... Vår familj har verkligen inte haft något flyt alls när det gäller sjukdomar och sömn den senaste tiden...

torsdag 22 januari 2009

En enorm förlust

Läste precis ett inlägg i en tvillingblogg jag följer. Mamman som skriver den är även med i en "tråd" vi har på familjeliv om livet som tvillinggravid och livet som nyblivna tvillingföräldrar.

Idag stod det att läsa på hennes blogg att hon förlorat sin ena tvilling. Så hemskt. Så overkligt. Så sorgligt. Den lilla bebisen hann bli drygt 2 månader gammal. Jag vet inte vad som hänt mer än att han verkade hade somnat och inte vaknat. Jag grät massor efter att jag verkligen förstått vad hon skrivit. Vilken enorm förlust. Dessutom vet jag att hon har kämpat som en gnu för att få livet att gå ihop sen hennes tvillingar föddes och så händer detta fruktansvärda.

Det finns inga ord.

Mina tankar finns hos dig, M.

Vikten av vikt

Igår besökte vi BVC och äntligen har våra bebbar passerat födelsevikten. Pojken dessutom med råge. Men med tanke på hur mycket han äter hade jag blivit mycket förvånad om så inte skett. För en vecka sedan vägde han 3470 g (när han föddes 3500g) och igår stannade vågen på 3910g! Storasyster Signe är dock inte lika matglad som sin bror men hade ändå ökat en del i vikt. Förra veckan vägde hon 2895 g(när hon föddes 2990g) och nu vägde hon 3220g. Kanske hon kommer igång när hon når 3500g. Hoppas det.

Min egen vikt ska ju gå åt andra hållet. Jag har nu 1,5 kg kvar till min start/målvikt. Men det känns svårt att få bort de allra sista kilona eftersom när jag var gravid kunde jag ju knappt äta, hade ingen matlust. Men det har jag ju nu... nu äter jag ju mer normalt men har inte kommit igång med promenader, om inte de räknas som är runt kvarteret eller till affären, än då jag inte är fysiskt återställd från kejsarsnittet än. Så nu börjar jag noja mig för att börja gå upp i vikt. Fasen vad jobbigt det är allt det här med vikten.

Sen ska vi inte tala om magens form. Fy f-n, rent ut sagt när man ser sig i spegeln. I profil ser min mage ut som en stor gubb-öl-magen som bara hänger... Men jag vet av erfaranhet att den sakteligen försvinner men att det tar TID. Träna kan jag tidigast börja med 2 april. Lääängtar!!!!

måndag 19 januari 2009

Från hemmakaos till en kväll i lyx!

Igår var vi bjudna till en av min mans närmsta vänner. Vi trodde vi skulle dit och fira att han fyllt år tidigare i veckan. Men de ville även fira att vi fått tvillingar och de skämde bort oss rejält!!
Det var helt underbart att bli uppassad av underbart god mat och dryck (jag drack folköl för första gången på hur länge som helst). Trerätters dessutom. Och kaffe ur en lyxig kaffemaskin. Mmmm. Kanske var det därför min man och jag sov ganska bra inatt med hela magen full med god mat :)

Imorse ringde min mans bror och ville bjuda oss på middag på fredag. Jag tackade glatt ja!
Hemma här blir det mest snabbmat i stil med falukorv och mos, tortellini med ostsås eller fiskpinnar, pannkakor och blodpudding. Inte värdens eftersuktade meny...

måndag 12 januari 2009

Den ständiga jakten på sömn

Sen tvillingarna anlänt till familjen har jakten efter den efterlängtade sömnen startat. Jag gör vad som helst för att ligga ner och vila, sova, slappna av. Det är en underbar känsla att bara få ligga bekvämt ner i sängen som jag inte kunnat göra sen i augusti 2008. Nätterna har inte varit någon dans på rosor sen tvillingarna kom till världen. De första nätterna hemma hade flickan nattliga utbrott på 2,5-3 tim som startade runt midnatt. Hon skrek, åt mat och gnällde om vartannat men kunde inte komma till ro.

Nu har vi, peppar peppar ta i trä, haft två okej nätter i rad. Pojken vaknar och vill äta varannan timme. Det går max 2 tim mellan hans mål. Flickan däremot kan sova upp till 3,5 tim mellan målen. Vi har lyckats synka maten och sovtider på dagen men inte på natten. Vi tänker oss att när pojken lyckas sova i längre skift på nätterna så ska vi börja väcka den andre om den ena vaknar. Som det är nu är det som att min man och jag "ansvarar" för varsin bebis om nätterna.

Idag var jag på rymmen... jag åt lunch med två vänner på en lokal lunchrestaurang precis där jag bor. Utan barn. Det var skönt. Min man åkte på utflykt med bebisarna.

Undrar hur denna natt blir. Det är den ständiga frågan. Man har ju ingen aning. Vi försöker få vår stora tjej i säng senast kl 20.00 och direkt därefter påbörjar nattningsproceduren med de små och det kan ta upp till 1,5 tim tills de är mätta och belåtna och har lyckats somna in djupt. Det är inte förrän man vet med säkerhet att de sover djupt som man själv lyckas slappna av och kan somna.