onsdag 29 april 2009

Minnet har fallit i glömska

Jag förstår inte vad det är som händer med mig. I måndags morse när jag promenerade efter att ha lämnat storasyster på dagis funderade jag över om jag inte stämt träff med en kompis från mammagruppen. Jag smsade henne och frågade varpå hon ringer upp mig strax efter. "Det var ju idag vi skulle ses". Attans, hur kunde jag glömma det? Jag som kommer ihåg allt och lite till. Hjälp! Som tur var så blev hon lite lättad för hon hade en massa saker att uträtta. Tur för mig. Tack Nanna. Inte nog med det. Dagen efter på morgonen ringer min mobil. Det är min syster. I samma sekund som jag svarar så dyker det upp i mitt huvud: "Vi skulle ses idag va?" utbrister jag. Ja, så var det. Herre jisses. Jag var ju på väg till en träff med två av mina bardomsvänner...som min syster också känner. Så jag frågade hon ville följa med. Det ville hon. Tur igen. Tack Cilla. Vad händer med mig? Jag glömmer ju till och med att skriva här i bloggen. Var tar tiden ivägen????

3 kommentarer:

Lindas värld sa...

Du har tvillingar! ;-) Tror att de äter upp ens minne.. Visst är det hemskt, men som "tröst" du är inte ensam..

Anki sa...

Tack Linda för de orden. Skönt också att höra att jag inte är ensam. Hur har ditt minne utvecklats de senaste 5 månaderna?

Lindas värld sa...

Kan väl säga som så att minnet är som bort blåst! Tycker att dte är fruktansvärt jobbigt. Tror att dte hänger ihop med att det hela tiden händer saker att dte inte riktigt fastnar. Måste skriva ner på lappar saker jag verkligen inte får glömma. Det lät som ni haft en riktigt underbart go dag! Men fy så jobbigt ni har det med hennes mat. Sån stress och press man känner som mamma. Massa styrkekramar