måndag 13 april 2009

Glada uppskattade påsk!

Tack påsken för att du finns! Så man äntligen i den härliga vårsolen hinner umgås med hela familjen och även hinner umgås med vänner. De två senaste påskrarna har vi rest bort och firat med en av mina bästa väninnors familj. Detta år har vi firat hemma bland påskris, godis, sol och god mat.

Min man och jag gillar att vara rationella och vi vill gärna träffa vänner när vi är lediga. I fredags åkte vi ut till svärföräldrarna. Det blev premiärturen för the twins ut i skärgården. De skötte sig imponerade bra :) På påskafton var vi bara vi, familjen. Vi började dagen med en härlig hotellfrukost på Globen Hotel för att därefter åka till en 4H-gård för att hälsa på grisar, kaniner, hästar och getter och lapa lite sol förstårs. Sen bar det av till Skulpturens Hus för lite lunch. Väl där upptäckte vi att min plånbok och min mans mobil samt väst saknades. Hualigen! Min man sprang tillbaks och fann min plånbok bland kaninerna och hans väst med mobil i fickan hängde vid en klätterställning där vi hade stannat upp och lekt på vägen.

Historiskt sett är jag en person som alltid har haft stenkoll på var jag har saker hur jag vill ha saker sorterade etc. Men efter första barnet tappade jag delar av mitt koll- och ordningssinne. Vad som hänt efter tvillingarnas ankomst vågar jag knappt berätta. Det snurrar mest och jag gör det mest förvirrade saker emellanåt - eller glömt helt bort saker. Det är något jag måste vänja mig vid, men även mina nära och kära tror jag. Jag hoppas att de tycker om mig ändå.

Jo, det här med rationalitet. Igår bokade vi in både en lunch med min pappa, bror och halvsyster med kompis. De kom kl 12 och åkte hem efter kaffet strax före 15. Kl 15 kom min kära barndomsvän med familj (man och tre barn) på påsk-knytis-middag. Det var full fart hela dagen. Sista timmen trodde jag att nästan att mitt huvud skulle gå mitt i tur. Ungar skrek i vartenda hörn samtidigt som efterrätten skulle tillagas och dukas fram. Min man och jag turades om med de små men när båda skriker räcker vi liksom inte till och det knyts i magen på mig. Då ville jag säga upp mig. Men jag vet inte om det då var från värdinnerollen eller som förälder... kankse både och. Sen kom en natt med en orolig storasyster. Behöver jag säga mer.

Min man är underbar. Idag, annandag påsk, tog han alla barnen på en förmiddagsutflykt så jag kunde vila. Innan han stack iväg bokade han in ett bodypump-pass till sin fru. På gymet här alldeles bredvid. Tack Pontus.

Inga kommentarer: