Endast några timmar kvar...

Vilken vecka det har varit sen jag skrev sist.
Då, för en vecka sedan, anlände en förjäkligt rethosta och jag gick genast till doktorn för det gick bara inte att hosta med min enorma mage, det gjorde ont. Jag en bra hostmedicin. Men det hjälpte inte. På natten till lördagen fick jag feber och den gjorde mig matt och orkeslös. Ville bara sova. Tillsammans med min man och min dotter låg vi utslagna hela dagen - i soffan eller i sängen. Min mage var stenhård, som en stenkula som var fastkedjad på min mage och jag hade svårt att ligga eller sitta, jag visste inte var jag skulle ta vägen. Jag greps av panikkänslor emellanåt. Det gjorde också att jag mådde illa. Så fort jag försökte dricka något annat än vatten som t ex nyponsoppa eller julmust så kom det upp igen. Det var precis som att det inte fick plats. Jag orkade inte heller dricka så mycket vatten. På söndagen kände jag mig än mer orkeslös än på lördagen. Som tur var var min man lite piggare och kunde aktivera vår dotter. På måndagen vaknade jag utan feber. Jippie! Jag trodde det skulle kännas avsevärt bättre när febern försvann (för det brukar man ju göra) men inte då, jag var bara så obeskrivligt trött! Vid fyratiden hade jag min sista tid inbokad hos barnmorskan på specialistmödravården men jag visste inte om jag orkade att ta mig dit men jag viljan var starkare. Jag ville ju ändå kolla att alla värden var ok. Efter besöket blev jag inlagd på SÖS på avd 63 pga att jag var så uttorkad och matt. Så jag blev inskriven och ompysslad och jag kunde bara ligga och vila helt ostört. På nyårsafton fick jag permis. För mig var det nödvändigt att få allt iordning hemma inför vad som komma skall. Vi hade ju tänkte göra alla förberedelser när vi låg sjuka... På nyårsdagen, strax efter lunch, checkade jag in på avd 63 igen. Och då kände jag mer harmonisk för nu visste jag att jag hade fixat med allt som behövde fixas och jag hade fått packa ihop mina egna grejer jag vill ha med mig till BB.

Så, nu sitter jag här. På rum 8 på avd 63 på SÖS och börjar bli riktigt nervös. Om mindre än 10 tim ska vi infinna oss på operation, närmare bestämt kl 07.10. Känns så overkligt, kan inte fatta att målet är så nära nu. Tänk att jag ska få tillbaka min kropp!!! inte för att den kommer som blixten men jag kommer iallafall efter några dagar kunna röra mig och känna mig normal. Jag längtar så att få sova på rygg!!!! och kunna ha några andra kläder än de tre klänningar med leggings till som jag har varvat med den senaste månaden. Har ju inte kunnat ha några andra klädesplagg.

Samtidigt är jag så otroligt nervös över hur jag ska klara av att ta hand om två (!) nyfödda samtidigt. Särskilt när jag hade så svårt med att ta hand om endast en nyfödd för drygt 2,5 år sedan. Det är nog det som skrämmer mig mest. Den första tiden när det är så små och man inte har lärt känna dem än. Innan man vet vad det är för typer.

Men med erfarenheten från förra gången så vet man ju att man klarar det och allting går över och blir bättre.

Nä, nu ska jag försöka slappna av och varva ner inför natten. Hur det nu ska gå?

Hörs om några dagar. Eller veckor....