onsdag 7 januari 2009

Nu är dom här!

Nu är dom alltså här, våra tvillingar. En flicka på 2990g och 48cm lång samt en pojke på 3500g och 50 cm lång. Allt gick enligt planerna. De förlöstes genom planerat kejsarsnitt den 2 jan, kl 08.34 resp kl. 08.35.

Vi jämför dessa små bebisar med vår förstfödde som vägde 4730g och var 54cm lång. Det är jättestor skillnad!!! Dessa två är som två små dockor som bara sover, sover och sover. Hade kanske varit trevligare om de sov lika tungt på natten som de gör på dagen... men vi kämpar på för att "vända" på deras dygnsrytm. På dagen får de sova i dagsljus och vi försöker ge dem mat var 2,5-3:e timmme för att de ska få i sig mer mat på dagen än på natten. De käkar nämligen lika ofta på natten just nu... och flickan är svårt att söva om när hon har ätit så det tar verkligen emot att väcka henne för att ge mat. Pojken däremot, smaskar och gör ljud för att tala om att han är hungrig. Han får mat och sen somnar han om.

Vi får se vad som händer, än så länge är de ju bara 5 dygn gamla.

Mötet med storasyster Saga igår blev väldigt lyckat och hon var otroligt nyfiken på de nyanlända. Framförallt hade jag saknat henne så otroligt mycket. Hade inte umgåtts med henne på över en vecka så mina tårar sprutade när hon kom springande emot mig med en otrolig glädje. Vi kramades om och om igen. Jättemysigt!!! Sen gick vi hand i hand in i vardagsrummet för att hälsa på bebisarna.

Det känns oerhört skönt att det första mötet blev lyckat för det kan man bara göra en gång. Det hade inte varit lika lyckat om de hade varit missnöjda och skrikit. Då hade inte mötet blivit så trevligt för Saga, tror jag.

torsdag 1 januari 2009

Endast några timmar kvar...

Vilken vecka det har varit sen jag skrev sist.
Då, för en vecka sedan, anlände en förjäkligt rethosta och jag gick genast till doktorn för det gick bara inte att hosta med min enorma mage, det gjorde ont. Jag en bra hostmedicin. Men det hjälpte inte. På natten till lördagen fick jag feber och den gjorde mig matt och orkeslös. Ville bara sova. Tillsammans med min man och min dotter låg vi utslagna hela dagen - i soffan eller i sängen. Min mage var stenhård, som en stenkula som var fastkedjad på min mage och jag hade svårt att ligga eller sitta, jag visste inte var jag skulle ta vägen. Jag greps av panikkänslor emellanåt. Det gjorde också att jag mådde illa. Så fort jag försökte dricka något annat än vatten som t ex nyponsoppa eller julmust så kom det upp igen. Det var precis som att det inte fick plats. Jag orkade inte heller dricka så mycket vatten. På söndagen kände jag mig än mer orkeslös än på lördagen. Som tur var var min man lite piggare och kunde aktivera vår dotter. På måndagen vaknade jag utan feber. Jippie! Jag trodde det skulle kännas avsevärt bättre när febern försvann (för det brukar man ju göra) men inte då, jag var bara så obeskrivligt trött! Vid fyratiden hade jag min sista tid inbokad hos barnmorskan på specialistmödravården men jag visste inte om jag orkade att ta mig dit men jag viljan var starkare. Jag ville ju ändå kolla att alla värden var ok. Efter besöket blev jag inlagd på SÖS på avd 63 pga att jag var så uttorkad och matt. Så jag blev inskriven och ompysslad och jag kunde bara ligga och vila helt ostört. På nyårsafton fick jag permis. För mig var det nödvändigt att få allt iordning hemma inför vad som komma skall. Vi hade ju tänkte göra alla förberedelser när vi låg sjuka... På nyårsdagen, strax efter lunch, checkade jag in på avd 63 igen. Och då kände jag mer harmonisk för nu visste jag att jag hade fixat med allt som behövde fixas och jag hade fått packa ihop mina egna grejer jag vill ha med mig till BB.

Så, nu sitter jag här. På rum 8 på avd 63 på SÖS och börjar bli riktigt nervös. Om mindre än 10 tim ska vi infinna oss på operation, närmare bestämt kl 07.10. Känns så overkligt, kan inte fatta att målet är så nära nu. Tänk att jag ska få tillbaka min kropp!!! inte för att den kommer som blixten men jag kommer iallafall efter några dagar kunna röra mig och känna mig normal. Jag längtar så att få sova på rygg!!!! och kunna ha några andra kläder än de tre klänningar med leggings till som jag har varvat med den senaste månaden. Har ju inte kunnat ha några andra klädesplagg.

Samtidigt är jag så otroligt nervös över hur jag ska klara av att ta hand om två (!) nyfödda samtidigt. Särskilt när jag hade så svårt med att ta hand om endast en nyfödd för drygt 2,5 år sedan. Det är nog det som skrämmer mig mest. Den första tiden när det är så små och man inte har lärt känna dem än. Innan man vet vad det är för typer.

Men med erfarenheten från förra gången så vet man ju att man klarar det och allting går över och blir bättre.

Nä, nu ska jag försöka slappna av och varva ner inför natten. Hur det nu ska gå?

Hörs om några dagar. Eller veckor....

fredag 26 december 2008

Host, host, host!

Kan man föda barn genom att hosta ut dem?!? Mest troligt, inte. Annars hade jag fött mina tvillingar idag. Låg vaken från 03.00 pga hosta, kunde inte komma till ro. Försökte med allt. Den sedvanliga nässprayen som används flitigt varje natt, gick upp och tog en tablett som hjälper mig att sova (den fungerade INTE), tog hostmedicin, drack te, surfade på internet, åt lite youghurt. Allt detta gjorde jag givetvis i omgångar... dessutom klämde jag in en sisådär 15 toalettbesök under hela natten. Så fort tvillingarna rör sig därinnen så blir jag kissnödig även om jag precis har kissat...

Har besökt jourmottagningen idag och fick en hostmedicin på recept. Har redan tagit två "supar" av medicinen vars smak förde mig tillbaks till barndomen. En smak som jag definitivt kände igen, på gott och ont :)

Nu är maken och dottra hos svärföräldrarna för en pingiskväll. Jag ska hosta ikapp med tevetittande och julmust.

Må så gott!

torsdag 25 december 2008

Baksmälla trots en "vit" jul

Ja, inte blir det någon alkohol när man är höggravid MEN vad trött och deckad jag har varit idag. Jisses, det är som om jag inte kunna komma ur sängen. Jag gjorde mig en stor kopp kaffe när jag väl kämpade mig upp men kort därefter bäddade jag ner mig i soffan igen. Pontus mixtrade med datorn och dottra tittade på film och jag nickade visst till. Sen åkte maken och dottern på utflykt och jag somnade igen... när jag vaknade tog det ca 1 tim innan jag ens kunde ta mig upp ur sängen. Sen tvingade jag mig in i duschen och kämpade mig i ett par rena kläder. Har nu suttit och surfat en del på internet och känner att jag måste gå och lägga mig igen. Vad är detta??? Helt slut är jag och så inne i bängen så j-kla trött på vanka omkring med den här enorma kroppshyddan. Känner ingen glädje längre. Vill bara att varenda timme ska gå så att det blir 2 jan. Känner mig apatisk och asocial. Är lååångt ifrån mig själv just nu. Bara att ta sig igenom julfirandet på julafton var näst intill en pina.
Sen när jag läser om hur nyblivna tvillingmammor har det så blir man jag näst intill avskräckt...Hua, det verkar såå jobbigt och kämpigt. Hjälp, känns som man väljer mellan pest eller kolera. Det är pest att gå omkring med denna tvillingmage men det verkar ju som sagt lite kolera att ta hand om två nyfödda...

söndag 21 december 2008

Stora bebisar...

Jag verkar vara gjord för att göra stora barn... Min dotter vägde drygt 4,7 kg när hon födder, 2 veckor över tiden. Nu väntar jag tvillingar och oroar mig för att barnen ska bli "för" stora. I torsdags var jag på tillväxt UL i vecka 35+5. Pojken uppskattas till att väga 3 100 g (redan!!) och tjejen till att väga ca 2 300 g. Dock var hon väldigt svårmätt så hon kan lika gärna väga mera. Idag är det 12 dagar kvar tills de kommer ut och de beräknas lägga på sig ca 500 g ytterligare. Det blir stora tvillingar. Många av mina vänner får ju ett barn som väger typ 2900-3500g och nu har jag två i magen. Jag fattar inte hur de får plats!?!?!
De senaste dagarna har trycket nedåt ökat markant. Nu har jag svårt att bara röra mig i lägenheten... Skönt att det inte är så långt kvar.

tisdag 16 december 2008

Längtar efter...

Idag är det 2 veckor och 3 dagar kvar tills jag är trebarnsmor. Herrejisses. Men det märkliga i det hela är inte att jag i första hand längtar efter barnen...känns det som iallafall. Jag längtar till en mängd saker och barnen kommer liksom lite längre ner på prioteringslistan.

Här kommer min "längta-lista":
Jag längtar efter att få ha på mig ett par jeans (har inte kunnat ha byxor, inte ens gravidbyxor sen i början av september)
Jag längtar efter att sluta känna kvälvningar när jag ska äta mat
Jag längtar efter att känna hunger
Jag längtar efter att få ligga på rygg och sova
Jag längtar efter att snabbt kunna resa på mig och t ex svara i telefon
Jag längtar efter att kunna leka med min dotter, typ sitta på golvet och bygga tågbanan
Jag längtar efter att kunna gå till lekparken med min dotter
Jag längtar efter att sluta svettas och få svallningar
Jag längtar efter att få sluta med stödstrumpor
Jag längtar efter att få klä på mig ngt poppigt, roligt, snyggt eller rentav sexigt :)
Jag längtar efter att slippa använda gravidtrosor
Jag längtar efter att kunna klä på och av mig utan smärtor
Jag längtar efter att promenera
Jag längtar efter att gå på ett härligt svettigt gympass
Jag längtar efter att orka bjuda hem kompisar på middag
Jag längtar efter att orka stå och laga god mat vid spisen, typ grytor och sånt
Jag längtar efter att kunna röra mig i sängen utan kraftiga smärtor
Jag längtar efter att slippa halsbrännan
Jag längtar efter att få sova i pyjamas och ha täcke på mig utan att få värmeslag
Jag längtar efter att få sova på en kudde och inte 3-4 för att överhuvudtaget kunna somna
Jag längtar efter att kunna andas genom näsan utan att behöva spruta mängder med olika sorters nässpray i näsan
Jag längtar efter att vara sugen på Thaimat och kyckling

...jag det är inte lite jag längtar efter... jag kan säkert komma på fler saker om jag får tänka lite till. Och så längtar jag förstås efter barnen som ska komma ut även om jag bävar lite för den första tiden innan man får struktur på vardagen. Men det känns som om jag bara blir "normal" igen så kommer jag klara vad som helst !!!!

Det var alles.

måndag 8 december 2008

Oj, hoppsan, redan en bit in i december

Hej igen,

Ja, tänk vad tiden går trots att man inte gör så mycket. Idag är det 8 dec och om 3 veckor och 4 dgr är jag trebarnsmamma!! Herrejisses!! Börjar så smått bli riktigt nervös! Just nu är jag mest fokuserad att bli av med denna gigantiska mage och få tillbaks mitt liv...som förstås aldrig kommer att bli som förr :) Det kommer bara att bli väldigt väldigt annorlunda.

I fredags var jag hos BM och då mätte magen 38,5 cm (SF-mått). Jag var då i vecka 33+6. När jag väntade min dotter hade jag SF-mått 38 cm i vecka 39... Skönt att jag inte behöver gå tiden ut denna gång för då skulle jag nog explodera...

Igår kväll upptäckte vi att vår lilltjej fått vattkoppor. Smittad av sina kusiner. Vi trodde vi klarat att undvika det men inte då. Tre veckor tog det innan prickarna kom. Som tur är verkar hon fått en light version. Hon har ingen feber och inte så jättemånga prickar. Men hon vill gärna att jag kliar henna på ryggen, stackarn.
Idag har jag inte gjort många krafttag... sovit två timmar mitt på dagen, duschat, surfat och övat mig i programmet Dreamweaver. Och nu ska vi ha visning på lägenheten om en timme. Måste fixa till innan...